Unga föräldrar

Jag varnar er direkt, det finns en god chans att det här inlägget kan bli rätt långt. Och det här är ingen peak till någon speciell person. Det är bara något jag tänkt på väldigt länge (speciellt efter att jag hade en dröm om att jag var gravid). Så ja, jag hade tänkt skriva lite om unga föräldrar.

Jag börjar med att säga: Live your life before you give life. Att skaffa barn är inte som att skaffa en hamster (vilket jag befarar att många unga föräldrar tror). Det funkar inte att gå hur som helst och bara tro att allt ska gå som på räls utan någon som helst ansträngning. Bara för att man kanske tycker om barn betyder det inte att man är redo för ett livslångt antagande. Två av mina gamla vänner fick barn under förra året, varav en som var 21 och en som var 20 (eller ja, 19, men typ en vecka ifrån att fylla 20). Och av vad jag har hört klarar dem av sina småttingar jättebra.

Men det här inlägget är mest inriktat till de som får barn när de är väldigt unga, omyndiga. Det finns så mycket att tänka på (som så klart gäller alla, inte bara ungdomar). Man måste kunna försörja barnet, vilket innebär att du behöver ett jobb. Och för att få ett jobb behöver du en utbildning (i de flesta fall). I alla fall en gymnasieutbildning. Att få barn när man fortfarande bor hemma hos sina föräldrar anser jag inte är en sån bra idé. För som nämnt tidigare, så behöver man ett jobb för att kunna försörja ett barn. Och bor du hemma har du knappast den ekonomin. Visst kan vissa kanske få sina föräldrar att betala, men det är faktiskt inte deras jobb. Det fungerar inte heller att bara dumpa barnet hos mor- eller farföräldrarna var och varannan dag. Gör man det är man inte lämplig som förälder. Punkt slut.

Man måste kunna ta sitt ansvar som förälder. Man ska (helst) vara två stycken om det. Nu menar jag inte att man måste vara gifta och bo tillsammans. Men bara båda föräldrarna finns tillgängliga. Ett barn mår som bäst tillsammans med både sin mamma och pappa. Jag växte upp med en frånvarande pappa- och det är något som fortfarande gör ont. Nu börjar jag glida ifrån ämnet också, så jag antar att det är lika bra att jag börjar avrunda. Kände bara för att lätta på hjärtat lite här. Och ja, om ni är några som ens orkade läsa igenom hela inlägget, grattis.


Namn:


Mail: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar:


Kom ihåg mig?

hehe ok..xD jag svarar klart på de sista kommentarerna och ska snart sova. :)

Postat den 2011-03-03, klockan 22:12:39

SV: aha ^^

själv degar jag runt hemma och försöker komma på någon bra film att se...men det går inte särkillt bra. xD

Har du några tips? :)

Postat den 2011-03-03, klockan 22:25:43

Jag kan hålla med dig till viss del. När man är 15-16år förstår man inte allvaret i att skaffa barn.

Postat den 2011-03-04, klockan 16:48:56